Så var det gjort

Jag bestämde mig för någon vecka sedan för att kastrera Malte. Han har blivit så stressad av könsdriften på senaste och bland annat inte ätit ordentligt utan bara stressat omkring. Så det kändes helt enkelt som det bästa alternativet. Rent instinktivt känns det dåligt att göra ett ingrepp sådär när en egentligen inte måste, men jag tror att det kommer att vara det bästa för honom i längden.

Det var verkligen fruktansvärt att lämna honom till kliniken, men jag fick inte vara med. Han fick vara ensam hela dagen i nån liten bur de hade. Han som aldrig suttit i bur. Det var väl kanske tur med tanke på det att han var såpass nerdrogad.
Jag mådde hemskt hela dagen och blev tvungen att ställa in allt jag tänkt göra och åkte till skogen och plockade hallonblad och granskott istället.
När jag äntligen fick hämta honom var han fortfarande väldigt trött men verkade ok. Jag körde ultraförsiktigt hem och efter att ha sovit hela natten i sängen verkar han nu vara sitt vanliga pigga jag igen. Det blir svårt för mig som hade bestämt att han skulle få vara inne idag att hålla mig, men det är viktigt att han inte får smuts i såren. Får plocka in massor av kirskål till honom som tröst.