Snubblade över det här inlägget och blev ganska besviken på författaren av det.
Självklart vore det underbart om djurindustrin plötsligt fick upphöra och fler varelser på denna jord fick lite mer kärlek och respekt, men det kommer inte att hända över en natt! Det kommer att ta tid, tyvärr tar det antagligen ganska lång tid, och förmodligen är det också viktigt att låta det ta tid för att resultatet i slutändan ska bli bättre. Det är väldigt jobbigt när man tänker på det eftersom det kräver en massa lidande för många individer innan det har ändrats.
Men. Det sämsta man kan göra om man vill ha med sig fler är att nedvärdera människors goda handlingar. Det sämsta man kan göra är att spä på folks fördomar om att man måste vara extrem och ändra på hela sitt liv på en gång för att räknas och få vara med. Det är precis sådant som skrämmer bort folk, rädslan för att inte duga.
Alla goda handlingar räknas! För att jorden ska bli en trevlig plats att leva på tror jag att vi alla behöver känna att vi duger. Och det gör vi. Bara vi gör vårt bästa.
Varje gång vi inte handlar den där kycklingfilén på ICA gör vi en god handling! Varje gång vi cyklar istället för att ta bilen är det fantastiskt bra! Varje gång vi vågar stå på oss och säga vad vi tycker är vi värda en applåd! Så är det faktiskt, så var stolt över varje god sak du gör så kommer du att vilja göra fler och fler, det är jag säker på!
Även om man inte bojkottar all dålig djurhållning för att man är (lakto-ovo) vegetarian så gör man faktiskt både djuren, samhället och miljön en stor tjänst!
Tack för att du nämnde att du kommenterat mitt inlägg. =)
SvaraRaderaSom jag skrev i kommentarer till mitt egna inlägg tycker jag verkligen att det är fantastiskt att folk blir vegetarianer. De är skitduktiga! De inlägget riktar sig mot är de som varit vegetarianer några år redan. För då är det dags att ta steget fullt ut enligt mig, och det står jag för. Men att nyblivna vegetarianer kanske läser texten är såklart tråkigt.
Att bli vegan sker inte över en natt, men man klarar det med råge efter att man varit vegetarian i över ett år, det är jag övertygad om. Och om man då är redo (och det är man om man varit vegetarian i flera år), men ändå inte blir vegan... Ja, då tycker jag ärligt talat att det är dålig stil. Dålig stil mot alla de djur som har det så fruktansvärt som de faktiskt har det. För ärligt talat, det finns inga skäl för att inte vara vegan om man kan. Ja, jag skulle gå så långt som att göra animaliska produkter olagliga om jag så kunde (inte över en natt, såklart).
Och det vet jag folk tycker är sjukt extremt. Men vad är det som är extremt egentligen; att ta ett barn från sin mor (mjölkkonsumtion), mala han-kycklingar levande i stora maskiner (äggkonsumtion), och att hänga grisar upp och ned för att skära halsen på dem - eller att tycka det bör vara förbjudet med dessa groteska förtryck?
Jo, jag läste kommentarerna till ditt inlägg och förstår precis hur du menar. :)
RaderaDock tror jag ändå att det är vanskligt att förminska människors goda gärningar och att säga att det är dålig stil att vara vegetarian är inte särskilt taktiskt, även om jag absolut är med på hur de menar!
Det som människor tycker är extremt tror jag (tyvärr) inte har något med djurförtrycket att göra alls, utan snarare att gå emot samhället. Då tror jag det är farligt att låta dem tro att de inte blir ordentligt stöttade av andra som redan "tagit steget" om de inte går hela vägen. Rent instinktivt vill vi ju gärna tillhöra någon grupp och ju svårare det blir att få "vara med på riktigt" ju färre människor kommer att "konvertera". Tyvärr.
Jag håller absolut med om att djurförtrycket är det extrema egentligen, och att djurförtryck borde förbjudas! Jag är däremot inte helt säker på att det går hand i hand med att alla slutar äta mjölkprodukter och bära ullkläder...
Det där är en balansgång. Jag kan känna igen mig i skulden som många vegetarianer kan känna ibland (gör jag tillräckligt?), jag hade så själv väääldigt länge. Det var skitjobbigt.
SvaraRaderaMen nu när jag är vegan så har jag själv redan gått igenom förändringen så det är givetvis hur lätt som helst för mig att säga till någon "men bli vegan bara?". Men för den personen känns det som ett enormt berg som måste bestigas och det finns både skuldkänslor för att man inte gör mer men samtidigt ångestkänslor för att man kanske inte orkar ändra ännu mer.
Jag försöker alltid se det fina i folks handlingar, jag uppskattar verkligen vegetarianer och jag ser dem som att dem är på "min" sida. Men ibland blir jag arg för JAG tycker ju att det är så himlans lätt att vara vegan så varför kan inte alla andra bara bli det också!? Men sen minns jag, att juste, alla är inte som jag. För vissa är det enklare och för andra är det svårare. Vissa kanske faktiskt aldrig får den där motivationen som jag fick.
Balansgång som sagt. Och jag håller verkligen med i allt du säger.
Precis! Självklart är det så. Jag tycker också det är hopplöst när resterande i kollektivet tex måste köpa ett speciellt smör (bregott) och prioriterar smaken före politiken och etiken bakom och verkligen vägrar se. (Även om jag själv slarvar lite ibland och framförallt käkar lakto-ovo-vegetarisk dumpstrad mat - då behöver jag ju inte stödja industrin och maten slipper bli dålig i en container!)
RaderaJag tror absolut att man måste tillåta sig själv att känna ångesten, men det är nog tokviktigt att man inte låter sina agressioner gå ut över andra nyfikna människor som därmed blir avskräckta för att man måste vara perfekt. Tyvärr är det ju lite den bilden folk har av veganer.
Det finns ju alltid fler vägar, det är nästan det jobbigaste, hur man än gör är det alltid något man missar!
Roligt att du letat upp det här gamla inlägget :)