Sagan om ett underskattat husdjur

Att ha kanin är att hela tiden få en påminnelse om att leva mer i nuet. En ullig liten varelse som alltid ska lägga sig i när en blir för frånvarande. "Hallå, matte, du ska vakna nu! Det är ljust ute! (I alla fall nästan..) Jag behöver någon som ger mig morgonhavre! Och du har inte klappat mig på flera timmar ju!"
Någon som rör till ens papper, hoppar upp i knät och ger en blöta pussar. "Matte, du har pluggat för länge nu! Jag vill ha uppmärksamhet! Jag behöver bli klappad! Och titta vad många tricks jag kan!"
Någon som värmer ens säng när en ska sova. Någon som muntrar upp en med vilda skutt och pussar när en är deppig.
Någon som kan hålla till och med de allra smaskigaste hemlisarna och som alltid ställer upp.

Vad gör det då att det blir lite hö och spån på mattan, och att vissa papper blir lite naggade i kanten? Jag älskar min lilla ulliga, busiga kanin!