Att känna sig så liten så att man inte syns

Min mormor är ledsen om nätterna när hon ligger på sjukhuset. Jag tolkar det som om hon känner sig rädd och ensam och som om hon har tappat kontrollen över sitt liv.

Sjukhuspersonalen tolkar det som att hon är paranoid och upprörd och svår att tala med. De löser det hela med att ge henne lugnande, och tydligen upplever de en positiv effekt av det.


Alla har vi väl någon gång sovit över hos en vän. Speciellt när man var liten kunde det ju hända att man vaknade först av alla eller kanske till och med mitt i natten. Då låg man där och visste inte riktigt vad man skulle göra. Om man kunde väcka den andra eller inte? Jag upplever/upplevde i alla fall dessa stunder som väldigt jobbiga och när man ligger där helt ensam i en främmande miljö och tror att man förväntas vara knäpptyst så är det lätt att man börjar tänka på sådant man mår dåligt av. Jag kan inte förklara varför så jag hoppas att ni känner igen känslan. Det är som om ensamheten förstärks av att man omges av sovande människor som man inte "får" prata med eller vara nära.

Jag inbillar att min mormors känslor skulle kunna vara av liknande slag, och som jag upplever det är det faktiskt inte konstigt att hon är orolig. När alla man tycker om och är van att ha en varm relation med plötsligt bara är spydiga och inte tar en på allvar är det klart att man känner sig ensam!

En av min mormors favoritsysslor nu när hon inte kan vara ute och gå, cykla, plocka svamp, åka skridskor, bada i sjön, titta på fåglar och ovanliga växter, resa till nya spännande platser och annat sådant mer fysiskt hon gillar är att ligga på sin säng och lyssna på radio. Perfekt tänker jag, hon kanske kunde ha en radio på sjukhuset?
När jag var där visade det sig att hon hade en radio, en sådan man lägger under kudden, men tyvärr var det glapp i sladden på den så att den fungerade inte för min mormor att lyssna på. Jag pratade om saken med tre olika sjuksköterskor vilka varken tog mitt resonemang på allvar eller försökte hjälpa till med att leta efter en ny sladd.

Vad är det för miljö vi skapat oss? Jag tycker att det var en strålande idé med radion, då kan min mormor lyssna på spännande program och musik hela natten istället för att behöva fundera över svårigheter som lätt dyker upp i huvudet. Varför skulle det göra något om hon var vaken på natten liksom, hon ligger ju ändå i sängen hela dagen och kan slumra till lite när hon vill.
Nej, då tycker de det är bättre att ge henne lugnande. GAH!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar