Men nu när våren börjar kika fram bakom knuten har jag fått ny energi som från ingenstans och bestämde mig för att dra igång någon slags seriösare dressyrträning, det är ju så himla roligt när det funkar! Men oj så stela och tröga vi är, båda jag och pållan. Det tog ganska långt tids kämpande och svettande (från mig alltså) innan vi lyckades få till en tillstymmelse till jobb.
Hoppsan. Det var visst inte bara bra att lägga ifrån sig sadel och träns helt i sådär två och en halv månad... Aja, jag vet ju att det bara är att kämpa på och jag tror nog det kommer tillbaka snart.
Något jag försöker tänka på när det är svårt är att le när jag rider. En minimal skillnad kanske men det känns som om det blir lite lättare, och jag tror att leendet smittar av sig till hästen. Hjälper mot både surt humör och träningsvärk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar