Livet med häst

Jag kanske är väldigt känslig av mig, men jag upplever hemskt mycket oro och obehag av att inte bo med hästarna. Det tar under fem minuter att åka dit med bilen, men det räcker faktiskt inte för mig!
Jag har byggt mig ett eget litet hus på hjul för att kunna bo med dem, precis hos dem alltså, och ändå så bor jag längre ifrån dem nu än vad jag någonsin gjort tidigare. Även om det inte kan skyllas på andra än mig (jag borde kollat upp saker noggrannare, jag borde varit envisare med min egen vilja, jag borde inte brytt mig om någon annan tvåbentings realistiska argument osv) så känns det så himla orättvist.


Allt i vardagen känns påverkat av det här. Jag har omotiverat mycket ångest över planeringen kring att åka hit och dit för att jobba, dumpstra, rida, sköta hästarna, bara tycka om hästarna lite och sånt. Jag känner mig hopplös och har inte lust med nästan någonting. Jag oroar mig så mycket över hur jag ska orka knata ut till bilen sent på kvällen och åka upp för att fylla vatten eller byta täcken eller bara säga godnatt att jag liksom inte riktigt orkar lägga energi på ridningen och träningen. Det blir någon en ond cirkel.


Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det hela kortsiktigt, men vi ska flytta ihop igen! Jag vet inte riktigt var och hur men det ska ske nu i vår. Så fort det blir lite lättare att åka med vagnen, dvs mindre snö och halt. Det ska vara innan det är dags att peta ner fröna i jorden ute!


Tills dess försöker jag engagera mig i mitt nyväckta matintresse och rullar egna raw chokladbollar till mig och brodern. Nom! Helt otroligt att något nyttigt gjort på dadlar och linfrön kan vara så enormt gott. :)