Skomakarens barn

Idag drog jag av Firouzehs flappskor för att lägga om dem en sista gång (förhoppningsvis) för den här vintern. Det borde jag nog ha gjort tidigare. Det är lite sorgligt hur man (jag) ibland prioriterar bort mig själv och mina närmaste till förmån för jobb och saker jag lovat andra.

Jag får väl ta det här som ytterligare ett bevis på att hästar egentligen ska gå barfota. Hovarna såg verkligen hemska ut. Jättelånga, höga hemska trakter, massor av röta i strålen som också såg helt förstörd ut. Buhu, jag känner mig fruktansvärd!
Jag verkade ner henne en del såklart men låter henne nog gå utan skor åtminstone ett par dagar nu. Stod i valet och kvalet med gråten i halsen, men vi får halka lite nu ett tag. Förmodligen spikar jag på flappsen ett tag till när det töar dock. Halkan är också fruktansvärd på sitt vis och man riskerar både fläkskador om hästen ramlar och en massa muskelspänningar av att den behöver gå och spänna sig. 
Det verkade dock som om hon var nöjd med att slippa skorna, och jag antar att det är lite likt när vi äntligen kan gå utan skor på våren, det är ju underbart! Jag hoppas att hon ska klara isen, men hon har alltid varit väldigt säker på foten och har aldrig tidigare i sitt sjuåriga liv gått skodd över en vinter. ÅH vad jag längtar till våren!! !


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar