Bland det finaste som finns för en häst är en liten flock som man trivs i och kan spendera sin vardag och sitt liv med. Något jag kan tycka är hårt för våra tamhästar är hur vi människor delar på dem hit och dit, aldrig får de ha sin stabila flock-konstallation ifred. Visserligen skiftar även vildhästflockarna individer men jag tror inte att det sker på samma sätt.
Dock gör ju de flesta sitt bästa för hästarnas välmående och det är fint när de åtminstone får ha en flock. Våra hästar går ju dessutom ute och kan engagera sig i sitt sociala liv dygnet runt.
Det märks verkligen hur mina hästar tyr sig till varandra i hagen. Inte så att de alltid är bästisar, men de håller alltid koll på varandra lite speciellt ändå. Antagligen beror det på att Karins två hästar är mor och son och därför tajta därav.
Idag var vi i alla fall ute med vår lilla familje-halva av flocken, jag, Firouzeh och Falanghina, i skogen och myste. Vi gillar allihop att ströva omkring lite i vår egen takt och lyssna på skogens ljud. Idag var de som vadderade i bomull och stora snöflingor signade ner mellan granarna. Det är så fint tycker jag när allt är alldeles vitt och tyst.
Jag hade tänkt att jag skulle ta träns och sadel för säkerhets skull, som jag brukar när jag rider med handhäst, men det slutade med att Firouzeh fick gå barbacka med bara halsremmen i alla fall. Lilla Flugan har jag såklart en vanlig grimma på. Extra mysigt att vandra omkring så tycker jag, så nakna som möjligt, och hästarna frustade ikapp där vi pulsade fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar